amandapberg

Prolog
Khao Lak, december 2004
Hon går längs det som en gång varit en strandremsa, döda människor flyter omkring, ligger och torkar i solen och förmultnar i misär. I huvudet snurrar bilder av hennes familj, som en enda lång film av tårdrypande historier. Hon kan se sig själv springa över en äng och krama sin pappa, hålla om honom hårt. Hennes små barnahänder som håller ett krampaktigt grepp om sin pappas skjorta, hans doft – i drömmen vill hon aldrig släppa taget. Det hade hon velat om det hon såg var verklighet.

Släppa taget för alltid. Hon skulle behöva glömma nu. Göra upp med alla år av hat. Lämna all förnedring bakom sig, man kan ändå aldrig mer spola tillbaka tiden. Hon skulle behöva leva med sina minnen, det fanns bara minnen kvar. Minnen som aldrig skulle kunna suddas ut.

Öppna Pdf-filen här nedan för första kapitlet ur Carolina Gynnings bok: Laura – Flickan från havet.